Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

Arkiv

AMANDA GINSBURG: Jag har funderat på en sak (Ladybird/Naxos) 2018-02-02

Betyg: 3/5 

Amanda Ginsburg är det debuterande jazzstjärnskottet som i princip bara behövde öppna munnen i sin debutsingel "Havsmelodi" så blev hon nominerad till Sveriges Radio P2:s pris "Jazzkatten". Nu vann hon inte priset men uppmärksamheten det gav gjorde att hennes fullängdsdebut var omtalad redan innan den släpptes. Och Amanda Ginsburg är nog den mest spännande debutant jag hört i den svenska jazzvärlden sedan Lina Nybergs debutplatta "Close" kom 1993. 

Precis som en ung Monica Zetterlund tar hon trots sin ungdom inspelningsstudion helt självklart i besittning med en fantastiskt vacker och tonsäker röst. Därför är det synd att låtmaterialet inte riktigt når upp till samma klass som hennes röst. Här finns guldkorn som det tidigare nämnda singelspåret "Havsmelodi" här i en drygt två minuter längre version. "Flykten från vardagen" är en annan sekvens på skivan där låt, musikaliskt framförande och Amandas röst bildar en oskiljbar enhet. I övrigt så spretar det rätt friskt musikaliskt inom jazzfältet. Från försök till något som säkert ska låta som spontanjam i "Saknar dig ändå", via den Jan Johansson-inspirerade "Står vid mitt ord", till den Hasse å Tage-smittande "En blå dag". Att kalla resten av skivan för utfyllnad är väl inte riktigt rättvist men kanske borde Ginsburg & Co inte haft så bråttom med att släppa fullängdsdebuten. Ett mer genomarbetat låtmaterial hade om inte annat skapat en stadigare bas för liveartisten Amanda Ginsburg att stå på. Stjärna på skiva är hon redan ändå trots en handfull rätt intetsägande låtar. 

BECK 36 - Den tunna isen (C-More) 2018-02-03

Betyg: 2/5

Stockholmsförorten Mälarhöjden skakas av mordet på en känd ungdomsledare och ishockeytränare. Mannen hade förutom sina ordinarie uppdrag i föreningen även tagit stora sociala initiativ med att välkomna ensamkommande flyktingar till det svenska samhället och lära dem att åka skridskor, något som inte varit uppskattat hos en del andra medborgare i förorten. Så inleds den 36:e Beck-filmen. Som synes så verkar manusförfattarna vilja sätta den gamle poliskommissarien Martin Beck i en nutida, tidstypisk värld med ett försök till ett trovärdigt samtidsscenario. Kriminalassistenten Steinar Hovland (Kristofer Hivju) börjar finna sig tillrätta i polishuset och tenderar för tittarna att efter fem filmer nästan framstå som en inventarie i "Beck"-världen. I denna film får vi dessutom en inblick i Hovlands privatliv som familjefar och äkta man. Ett trevligt initiativ som lättar upp de numera rätt tunna historierna. För ganska tunt är det tyvärr även denna gång. Och Martin Beck själv får numera som sektionschef en nästan undanskymd roll i sin egen serie filmer. Det känns lite märkligt.

"Den tunna isen" är förvisso en hygglig film. Den är helt ok, spännande och engagerande men det finns som i så många av de andra "Beck"-rullarma gjorda de senaste åren några men. Den har i vanlig ordning en hel del klichéer och skildrar en del väl förutsägbara och lite för ytliga händelseförlopp vilket gör att man numera aldrig ens är i närheten av de där spännande topparna som en "Beck"-film kunde skaka om oss med förut.   

JOHANNA BRUN: Ur funktion (Comedia) 2018-01-26

Betyg: 3/5

Johanna Brun är Strängnäs-tjejen som har musicerat länge på lokal nivå men som nu släpper sin debutsingel. Det hörs på hennes självklara uttryck i rösten att hon trots skivdebuten är en erfaren sångerska som dessutom har något viktigt att säga. Och sådana växer inte på träd nu för tiden. Tyvärr är det lite musikaliskt anonymt även om det är fint med det Niklas Strömstedt-inspirerade ödesmättade pianosoundet och det gör att texten försvinner lite i den nyansfattiga melodin. Ändå är det klart värt att ge Johanna en chans och lägga hennes namn på minnet. Hon har alldeles säkert inte levererat allt hon har kapacitet till.

HELLO OCEAN: Jag finns kvar (ES Music) 2018-01-12

Betyg: 4/5

Hello Ocean är Mölndals-duon Stina Svensson och Erik Slättberg som träffades i Örebro och började skapa musik under våren 2017. "Jag finns kvar" är debutsingeln som släpptes för drygt tre veckor sedan. Det här är musik och text som redan vid första lyssningen letar sig in i själens djup. Utan några stora åthävor lyckas Stina som en kvinnlig Lars Winnerbäck att med en behaglig röst fånga lyssnaren. Ni vet en sån där röst som man skulle fortsätta att lyssna på även om den reciterade telefonkatalogen. Rent musikaliskt påminner det också en del om Winnerbäck när han är på sitt vackraste och mest melodiska humör. Med en ytterst personlig dos Svensson och Slättberg adderat blir Hello Ocean något som jag ser mycket fram emot att få höra mer av i framtiden.

ULF LUNDELL: Skisser (SoundCloud/ulflundell.com) 2018-01-24

Betyg: 2/5

För första gången på fem år får vi ett musikaliskt livstecken från Ulf Lundell med nyskrivet material. Och då är det inte på skiva utan en samling sånger på plattformen SoundCloud. Först och främst så ska det väl sägas att skicket på de här låtarna ska ses just på det sätt som de presenteras som, d v s skisser och utkast som antingen kommer att utvecklas, kanske t o m skrivas om eller förkastas. Det är en mastig samling sånger för att presenteras på det här viset och inte många artister, om ens någon, skulle klara av att nå ända fram i mål med 34 akustiska låtar på, låt oss säga en dubbel-CD om de så var inspelade i studio. Och det gör inte Lundell heller. Visst, det är spännande med det första musikaliska livstecknet på länge. Men det är ju inte så att jag hoppar jämfota av glädje direkt när jag har lyssnat igenom låtsamlingen ett par gånger. Det är ganska konturlöst musikaliskt och mestadels utan några hållbara melodier, det som en gång i tiden var Lundells starka signum. Precis som på den akustiska "En eld ikväll" så känns det som om Lundells till synes planlösa plockande på gitarren nästan bara har som mål att föra de långa prosaaktiga texterna i mål. Och det blir ganska enahanda efter tre, fyra låtar. Speciellt som Lundell är allt annat än en lysande gitarrist. Noterbart är förövrigt att "Hälften rosor" från "En öppen vinter" här dyker upp i en ny version och att han de facto lägger den allra bästa låten i samlingen, "Lovisastorm", allra först. I övrigt känns det som att det tyvärr är tunnsått med låtar som håller för en ny platta.

Äldre inlägg