Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

ANDERS F RÖNNBLOM BAND: Konsert i Stadsträdgårdens växthus, Örebro 2018-05-10

Betyg: 4/5 

En konsert med Anders F Rönnblom och hans band är alltid en sällsam upplevelse. Ingen kväll är den andra lik trots att setlistan kan vara densamma. Varje kväll som Anders F och hans fyra bandkamrater står på scenen tar man hans fantastiska låtskatt till oanade höjder. Setlistor kan ju vi som är nördar hålla på att älta i evigheter och det är ju ytterst sällan en konsert man går på innehåller den där perfekta låtlistan. Alltid är det någon eller några låtar man saknar eller några man tycker att artisten borde tagit bort till förmån för andra. Anders F Rönnbloms konserter är inga undantag. En helt perfekt lålista låter sig naturligtvis inte göras men de femton låtar Rönnblom valt ut till denna kväll var mycket väl förvaltade 97 minuter. 

Egentligen så innehöll kvällens låtlista inga stora sensationer förutom den inledande pralinen "Delikatesser" i ett läckert akustiskt arrangemang, utan det var mer det faktum att mixen av låtar satt som gjuten. Bandet är snortight men ändå öppet för improvisationer, vilket ofta leder till makalösa musikaliska utflykter som ett finfint jazzjam mellan basisten Björn Aggemyr och trummisen Björn Rothstein i "Tolv tiggare" till exempel. Det är också det som gör att man som publik alltid känner sig speciell och utvald under en kväll med Anders F och hans band. Som en underbart sommarlik vårkväll i Stadsträdgårdens växthus till exempel. 

BECK 38 - Djävulens advokat (C-More) 2018-04-07

Betyg: 2/5

Så var det över för den här gången. För det är väl säkrast att använda tillägget "för den här gången" då man aldrig riktigt säkert vet om det tar slut här eller kommer mer. "Djävulens advokat" är i vilket fall som helst den sista filmen i den senaste serien om fyra nya Beck-filmer. 

En restaurangägare skjuts till döds på sin restaurang inför ställets gäster av en man som snabbt försvinner därifrån. Det som först ser ut att vara en gänguppgörelse med vittnen som inte vågar berätta vad de sett visar sig senare vara något mycket mer komplicerat. 

Manuset sätter denna gången fokus på det intressanta ämnet gråzonerna i det svenska rättsväsendet när utredaren Alexandra Beijers vägar i arbetet korsas med sin brors, advokaten Paul Beijer. Parallellt med detta så faller Steinar Hovlands privatliv ihop som ett korthus vilket påverkar hans arbetsmetoder och dessutom sliter ytterligare på hans redan ansträngda samarbete med Alexandra. 

Martin Beck själv har fått en allt mer perifer roll i de här fyra senaste filmerna och är pliktskyldigt med i några scener som därmed ger producenterna möjlighet att kunna sälja serien under namnet "Beck". 

Den här säsongen har befolkats av terrorister, kvinnomördare och ett svartsjukedrama. Nu avslutas den med historien om en blodtörstig gangster utan samvete. Ändå tänder det aldrig till riktigt. Det känns som om konceptet "Beck" sedan länge går på tomgång utan egentlig inspiration och att man förmodligen någon gång för sju, åtta år sedan borde ha lagt ner den med flaggan i topp. 

ULF LUNDELL: Skisser (Rockhead/Warner Music) 2018-03-30

Betyg: 2/5

I slutet av januari presenterade Ulf Lundell 34 nya alster utlagda på plattformen SoundCloud för gratis lyssning via sin officiella hemsida. Det var det första musikaliska livstecknet med helt nyskrivet material sedan 2013-års album "Trunk". Troligtvis överöstes Lundell med mail från fans som ville ha dessa låtar på CD, för lika snabbt som de lades upp försvann de och det rapporterades att låtarna med kort varsel skulle släppas som en dubbel-CD runt påsk. 

Med tanke på den minimala tiden som löpt mellan skivsläppet och när låtarna presenterades första gången så är skivan mycket snyggt paketerad och formgiven. I albumform så är "Skisser" nerbantad till 27 spår och det som har fått stryka på foten är några alternativa versioner av låtar som fanns i olika tappningar. 27 låtar och drygt två timmar musik är ändå en mastig dos musik som kräver en hög kvalitetströskel i materialet och en hel del variation i arrangemang för att lyssnarintresset ska hålla i sig skivan ut. Nu är Ulf Lundell långt ifrån någon gudabenådad gitarrist och därför blir två timmar med honom ensam på gitarr och munspel väldigt enahanda. Inte en enda gång under de två timmarna växlar han spelsätt. Det hamras på monotont oavbrutet och det krävs att man lyssnar noga för att upptäcka om det finns några potentialer i låtarna med en producent, snygga arrangemang och ett bra band. Tyvärr är det tunnsått när det gäller den biten också. Här finns inga riktigt starka sånger som "Halvvägs till havet" eller "Tre bröder". Sånger som också presenterades akustiskt på sina respektive skivor men som var sådana guldkorn att Lundells krattiga gitarrspel blev en charmig bisak. På "Skisser" är det helt enkelt svårt att hitta hållbara melodier. Istället verkar det som om han bara har gett låtarna några enkla ackordsföljer som endast tjänar som en väg för att föra de långa, dagboksaktiga texterna i mål. Kanske borde han egentligen ha gett ut texterna helt fristående från musiken i en lyrikbok. För med dessa 27 monotona, malande sånger och den ack så snygga men svårlästa bookletdesignen med de blurriga textmassorna från Ulf Lundells Facit-skrivmaskin så blir det tungt att ta in allt han har att säga. 

ROGER KARLSSON: Gubbjävelvärld (Beat Butcher) 2017-12-15

Betyg: 5/5

Roger Karlsson från Tuk Tuk Rally och Inferno är tillbaka med sitt sjunde soloalbum. Redan 90-talsåren med "akustisk folkpunk", som Tuk Tuk Rally gärna kategoriserades under, lyfte fram Karlssons exceptionella melodisinne. På "Gubbjävelvärld" blommar detta verkligen ut. För Roger Karlsson är en melodimakare av Guds nåde. Rent textmässigt placerar han sig utan större åthävor mittemellan Plura Jonsson och Lars Winnerbäck med berättande, vardagsbetraktande texter om stort och smått i livet som får en att stanna upp i livet, lyssna och fundera. 

I "På fabriken" skildrar han stämningsfullt ekot från gårdagens storhetstid, där stämpelklockan och det löpande bandet nu har stannat och där människorna i det lilla samhället minns en tid som aldrig mer kommer tillbaka. En tid innan folkhemmet dog. Många av texterna är en slags uppgörelse med det förflutna samtidigt som de nyktert och klart analyserar den tid vi lever i nu. "Det här är sången om nåt som inte borde va sant / Om fega små troll och en galen tyrann / Om myter och svek" sjunger han i inledande "2017, patriarkernas år". Och det är svårt att inte associera till det bottenlösa hat som frodas i vårt samhälle och galningen som styr landet på andra sidan Atlanten. 

Ändå finns det en glödande optimism i låtarna om att vi måste fixa det här tillsammans. Mot något bättre, ljusare och mänskligare. Och för alla oss som för länge sedan har misströstat att få den där "Vinterland"-plattan med Lundell som tycks ha tappat melodisinnet fullständigt levererar Roger Karlsson en fantastisk, gedigen och ärlig skiva som förtjänar att göra ett stort avtryck i den svenska singer/songwriter-världen. 

NEIL YOUNG + PROMISE OF THE REAL: Paradox (Reprise/Warner) 2018-03-23

Betyg: 3/5 

Youngs flickvän Daryl Hannah har precis knåpat ihop filmen "Paradox" som är en slags västernmusikal och som bl a går att se på Netflix just nu. Neil Young medverkar i filmen som ledare för det band vars äventyr i Vilda Västern filmen kretsar kring. Det är också Neil som har gjort filmmusiken och som nu släpps på skiva. Återigen så arbetar han med bandet Promise Of The Real.

Så som det ofta blir när det handlar om filmmusik så är somligt på denna skiva instrumentala ljudmattor och fragment som är tillkomna för att skapa stämningar i filmen. Ibland med distade Crazy Horse-gitarrer och ibland med stillsamma plockande akustiska gitarrer. Här finns också en hel del låtar där en del är inspelat live och annat i studio. Gamla låtar som "Pocahontas" och "Peace trail" samsas med den tio minuter långa "Cowgirl jam" och den fina Willie Nelson-covern "Angel flying too close to the ground". Allt uppblandat med bluegrass, country och en dos blues gör att det spretar rätt rejält åt alla håll. Utan den gemensamma nämnaren filmen så känns dessa 53 minuter en aning splittrade, vilket gör att "Paradox" nog får betraktas som en trevlig parentes i Neil Youngs skivkatalog där han framför allt själv verkar ha haft väldigt roligt.   

Äldre inlägg