Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

ANDERS F RÖNNBLOM: Det hysteriska draget nerför Tarschan Boulevard (F-Records)

Betyg: 4/5

Första gången jag hörde talas om "Garagesekvenser", de låtar som utgör det outgivna materialet på denna utgåva, var hösten 1985 när Anders F berättade om dessa låtar i ett brev han skickade mig. Trettiotre år senare så får vi alltså detta på skiva eller åtminstone en del av det. 1977 och 1978 släppte Anders F Rönnblom plattorna "Det hysteriska draget" och "Komedia - En tripp nerför Tarschan Boulevard" på det något udda valet dansbandsetiketten Tyfon. Med dessa två skivor lämnade han den vispräglade rock som till stor del utgjort hans fyra första LP och som med lite god vilja kunde placeras in proggfacket. Men detta var något helt annat. Med ett stort steg in i en unik avantgardistisk suggestiv poesi är det nog runt denna tid han hos en del skapade sig ryktet om att vara en rockpoet med "svåra texter". Här finns mycket av det som fick mig att en gång börja älska Rönnblom: ordens magi, skönheten och kraften i hans enorma bildspråk. På dessa album finns några av hans allra bästa låtar, som den underbara "Linas dyrbara ord", "Svårt det är att leva, svårt det är att dö", "Sänd upp en doktor" och "Visst älskar jag dig och dina arbetarbarn". 

När det gäller artister som i efterhand släpper outgivet material så brukar det oftast finnas en hake. Den att det hörs att det finns en eller annan, företrädelsevis kvalitativ, anledning till att materialet ifråga lämnades utanför när den ursprungliga skivan sammanställdes. Här bjuds vi på femton outgivna spår som är skrivna mellan 1974-78. Till skillnad från andra artister så har Rönnblom tagit dessa låtar in i vår tidsålder och spelat in dem på nytt. Och det är ett förvånansvärt starkt material han presenterar. Precis som på originalplattorna så finns även här det som så mycket präglar Rönnbloms lyriska och musikaliska tilltal. Ett tilltal som inte räds att blanda det banala med det geniala, det stora med det lilla och det enkla med det svåra. Några spår sticker ut lite extra, som "Bokstavsberg", Hemingwayland", "Tivoli två" och "Ett täcke av daggstänk". 

Den här efterlängtade återutgåvan av dessa två vinyler tillsammans med kompletterande outgivna bonusspår är en stor kulturgärning. De outgivna spåren är oerhört mycket bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om. Min enda invändning är möjligen att det hade varit roligt om han hade plockat med någon eller några låtar i ursprungligt demoskick. Men det är bara en liten anmärkning i marginalen av ett nördigt F-head.  

SARA DANIUS: Om Bob Dylan (Albert Bonniers Förlag) 2018-08-03

Betyg: 5/5

I en liten bok på närmare hundra sidor berättar Sara Danius historien om hur det gick till när Bob Dylan fick 2016-års Nobelpris i litteratur. Hon berättar om de veckor där media på ytan verkade rapportera om en desperat akademi som jagade en pristagare som lekte kurragömma med alla, en period som egentligen präglades av ett stort lugn med intensiva kontakter med Dylans folk fram tills dess att han tog emot priset under en ceremoni kantad av hemlighetsmakeri några timmar innan konserten på Stockholm Waterfront den 1 april 2017. 

Hon placerar Dylan i den västerländska litteraturtraditionen och berättar varför det var självklart att han fick priset. Hon beskriver ödmjukt en författare som skapat sitt eget universum genom att friskt "stjäla" av sina inspirationskällor och förebilder som spänner från världslitteraturen till blues och folkmusik. Hon lyfter fram tanken med att ge en lyrikskrivande sångare priset då även antikens Homeros skrev texter som var ämnade att framföras som sång. 

Sara Danius skriver i boken att beslutet att ge Dylan priset genomsyrades av en stor enighet i Akademien, något som kanske förvånar många. För även om, å ena sidan journalisten och litteraturkritikern Torsten Ekbom i Dagens Nyheter 1967 menade att Dylan redan då borde ha priset, så är det nog många som har tvivlat på att det någonsin skulle ske. Mot medias ständiga rapporterande om Dylans tystnad efter tillkännagivandet av priset ställer hon Samuel Becketts fem dagar långa tystnad den gång han fick priset. Media  skrev även då, 1969, om pristagarens skygghet och spekulerade i huruvida han skulle komma till Stockholm och ta emot priset eller inte. 

Danius text ackompanjeras av ett urval utsökta svartvita fotografier tagna av Björn Larsson Ask under Dylans första Sverigebesök i april 1966. Egentligen så handlar "Om Bob Dylan" väldigt lite om Bob Dylan. Åtminstone om sådant som inte tidigare har varit känt om honom. Den lilla skriften innehåller således inget sprängstoff för hängivna Dylanologer. Men det är en sympatisk och mycket rörande betraktelse över en skygg men ödmjukt tacksam pristagare och vad som skedde bakom kulisserna medan media spekulerande. Det är svårt att inte tycka om Bob Dylan och Sara Danius när man läst "Om Bob Dylan". 
   

CECILIA THORNGREN: Svart katt (Comedia) 2018-05-18

Betyg: 4/5 

Cecilia Thorngren kan, trots att hon nu skivdebuterar. vara en av vårt lands mest erfarna och meriterade doldisar i musikbranschen. Genom egna föreställningar där hon tolkat såväl Monica Zetterlund som Zarah Leander, John Holm och Bob Dylan på sitt eget personliga sätt har hon skapat sig ett namn som en sångerska med en enorm bredd i sitt musikaliska uttryck. 

När hon nu skivdebuterar så tar hon till låtskrivandet hjälp av Peter LeMarc och Staffan Hellstrand. Och för produktionen står Ulf Lundells trummis Andreas Dahlbäck som producent tillsammans med legenden Kjell Andersson som kreativ rådgivare. Tillsammans med ett knippe väl utvalda covers så blir "Svart katt" en fantastisk provkarta över Cecilias bredd likt en kvinnlig Rikard Wolff. Det är heller inga dåliga låtar LeMarc och Hellstrand knåpat ihop. Just den snygga LeMarc-komponerade titellåten "Svart katt blues" doftar regniga bakgator i Fantomens Morristown. Andra höjdpunkter är inledningsspåret "Här kommer imorgon" och den fina tolkningen av Plura Jonssons gamla relationsdrama "Holberg Hotel". 

Soundet är avslappnat och ledigt och tillsammans med Cecilia som sjunger kraftfullt men ändå utan större åthävor så klär det hela skivan i en behaglig och anspråkslös kostym som är dess storhet i det enkla. 

PETER LEMARC: I Karlssons källare (LeMarc) 2018-06-06

Betyg: 4/5 

I augusti 2014 gav han sin avskedskonsert som liveartist och han har funderat på om inte det senaste albumet "Den tunna tråden" (2016) nog kanske rent av är hans sista skiva. Då bestämmer han sig ändå för att tillsammans med vännen Peter Karlsson spela in en fyrspårs-EP under enkla former och ge ut i mycket begränsad upplaga. Det är svårt att inte tänka på Jerry Williams som efter sin avskedsturné ändå konstaterade att "man måste ju få lira".

Två av låtarna har LeMarc skrivit själv och på de resterande två står LeMarc för texten och Peter Karlsson, som också spelar gitarr och bas på skivan, för musiken. Och i all sin enkelhet presenterar LeMarc här fyra fantastiska låtar, naket och kargt inspelade. Vardagliga betraktelser, sånt som Peter är en mästare på att göra till en allmän angelägenhet. Allra starkast lyser inledningsspåret "Alla jävlars dag" som har en verkligt klockren text i dagens läge. 

Det känns fint att få den här EP:n som ett vykort från en vän som visar att han nog kommer att slänga till oss en och annan ny låt när han har lust och känner för det. Och det räcker så gott. Tack Peter.   

GODLIKE BEAR: Believer (Godlike Bear/Valley Music Dalapop) 2018-06-13

Betyg: 3/5

Godlike Bear är gitarristen Esbjörn Liljas musikaliska projekt efter att han lämnade Örebro-bandet EQV. "Believer" är det andra singelsläppet totalt och första smakprovet från det kommande debutalbumet "Rites of passage". Medvetet eller inte så känns de tongångar man hörde på Liljas EQV-kompositioner igen. Precis som där så tycks George Harrisons 70-talsande sväva över produktionen. Absolut inte som något plagiat utan som en god inspirationskälla. Det är mycket välproducerat och snyggt framfört. Lite synd då att låtmaterialet denna gången är lite anonymt jämfört med förra singeln "After all". Faktum är att jag skulle vilja lägga singelns andra låt "Your song is law", som får det hela att lyfta lite, först för att locka fler lyssnare. För jag ser mycket fram emot Godlike Bears fullängdsalbum. 

Äldre inlägg