Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

Visar inlägg från april 2018

Tillbaka till bloggens startsida

BECK 38 - Djävulens advokat (C-More) 2018-04-07

Betyg: 2/5

Så var det över för den här gången. För det är väl säkrast att använda tillägget "för den här gången" då man aldrig riktigt säkert vet om det tar slut här eller kommer mer. "Djävulens advokat" är i vilket fall som helst den sista filmen i den senaste serien om fyra nya Beck-filmer. 

En restaurangägare skjuts till döds på sin restaurang inför ställets gäster av en man som snabbt försvinner därifrån. Det som först ser ut att vara en gänguppgörelse med vittnen som inte vågar berätta vad de sett visar sig senare vara något mycket mer komplicerat. 

Manuset sätter denna gången fokus på det intressanta ämnet gråzonerna i det svenska rättsväsendet när utredaren Alexandra Beijers vägar i arbetet korsas med sin brors, advokaten Paul Beijer. Parallellt med detta så faller Steinar Hovlands privatliv ihop som ett korthus vilket påverkar hans arbetsmetoder och dessutom sliter ytterligare på hans redan ansträngda samarbete med Alexandra. 

Martin Beck själv har fått en allt mer perifer roll i de här fyra senaste filmerna och är pliktskyldigt med i några scener som därmed ger producenterna möjlighet att kunna sälja serien under namnet "Beck". 

Den här säsongen har befolkats av terrorister, kvinnomördare och ett svartsjukedrama. Nu avslutas den med historien om en blodtörstig gangster utan samvete. Ändå tänder det aldrig till riktigt. Det känns som om konceptet "Beck" sedan länge går på tomgång utan egentlig inspiration och att man förmodligen någon gång för sju, åtta år sedan borde ha lagt ner den med flaggan i topp. 

ULF LUNDELL: Skisser (Rockhead/Warner Music) 2018-03-30

Betyg: 2/5

I slutet av januari presenterade Ulf Lundell 34 nya alster utlagda på plattformen SoundCloud för gratis lyssning via sin officiella hemsida. Det var det första musikaliska livstecknet med helt nyskrivet material sedan 2013-års album "Trunk". Troligtvis överöstes Lundell med mail från fans som ville ha dessa låtar på CD, för lika snabbt som de lades upp försvann de och det rapporterades att låtarna med kort varsel skulle släppas som en dubbel-CD runt påsk. 

Med tanke på den minimala tiden som löpt mellan skivsläppet och när låtarna presenterades första gången så är skivan mycket snyggt paketerad och formgiven. I albumform så är "Skisser" nerbantad till 27 spår och det som har fått stryka på foten är några alternativa versioner av låtar som fanns i olika tappningar. 27 låtar och drygt två timmar musik är ändå en mastig dos musik som kräver en hög kvalitetströskel i materialet och en hel del variation i arrangemang för att lyssnarintresset ska hålla i sig skivan ut. Nu är Ulf Lundell långt ifrån någon gudabenådad gitarrist och därför blir två timmar med honom ensam på gitarr och munspel väldigt enahanda. Inte en enda gång under de två timmarna växlar han spelsätt. Det hamras på monotont oavbrutet och det krävs att man lyssnar noga för att upptäcka om det finns några potentialer i låtarna med en producent, snygga arrangemang och ett bra band. Tyvärr är det tunnsått när det gäller den biten också. Här finns inga riktigt starka sånger som "Halvvägs till havet" eller "Tre bröder". Sånger som också presenterades akustiskt på sina respektive skivor men som var sådana guldkorn att Lundells krattiga gitarrspel blev en charmig bisak. På "Skisser" är det helt enkelt svårt att hitta hållbara melodier. Istället verkar det som om han bara har gett låtarna några enkla ackordsföljer som endast tjänar som en väg för att föra de långa, dagboksaktiga texterna i mål. Kanske borde han egentligen ha gett ut texterna helt fristående från musiken i en lyrikbok. För med dessa 27 monotona, malande sånger och den ack så snygga men svårlästa bookletdesignen med de blurriga textmassorna från Ulf Lundells Facit-skrivmaskin så blir det tungt att ta in allt han har att säga.