Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

Visar inlägg från december 2018

Tillbaka till bloggens startsida

WIRÉN QUARTET: Wirén String Quartets Nos. 2-5 (Naxos) 2018-11-09

Betyg: 4/5

Örebrobaserade Wirén Quartet, eller Wirénkvartetten som de kallas i dagligt tal här hemma i Sverige, är något så ovanligt som en stråkkvartett av allra högsta internationella klass. Medlemmarna - Hans Elvkull, Linn Elvkull, Hanna Thorell och Roger Olsson - är alla erkända musikaliska stöttepelare i Svenska Kammarorkestern. Jag har sett Wirén Quartet live vid ett flertal tillfällen men aldrig när de spelat något av upphovsmannen till kvartettens namn. Men här tar de sig alltså an Dag Wiréns stråkkvartetter nr 2 till 5. Den äldsta från 1935 och den yngsta från 1970 - Wirén komponerade inget under sina sista fjorton år i livet och avslutade sin karriär med "Concertino för flöjt och liten orkester, op. 44" 1972. 

De tidiga kvartetterna på denna CD är stundtals melodiskt sommardoftande men ändå långt ifrån idylliska. Här finns en solid nordisk ton med lika delar svalka och ljus. Mot mitten av 40-talet blev Wirén allvarligare i sin ton, möjligen påverkad av Sibelius. I den tredje stråkkvartetten framträder ett mer skarpskuret svårtytt mörker. Denna gedigna och på något sätt ensamma musik framför Wirén Quartet med en alldeles magnifik sträv ljudglöd. 

Wirén Quartet hanterar samtliga stråkkvartetter med stor omsorg. Men i det verkliga mästerverket, den sorgtyngda fjärde kvartetten från 1953 skapar man ett ödsligt, introvert allvar som är så nära att man nästan kan ta på tonerna som kommer ur högtalarna. Därtill har producenten och ljudteknikern Sean Lewis förvandlat Hardemo kyrka utanför Örebro till en utsökt inspelningsplats och ur kyrkväggarna lockat fram en väl avvägd ljudbild som passar den nordiska kärvheten hos Wirén Quartet. Det här är en skiva som växer för varje lyssning och som varje kammarmusikälskare borde ägna en bra stund åt i bästa musiklyssningsfåtöljen. Det är mycket väl använd tid.  

ADOLPHSON & FALK: Konsert i Konserthuset, Örebro 2018-12-06

Betyg: 3/5

Tomas Adolphson och Anders Falk är upphovsmän till en av vårt lands största och finaste låtskatter. I år firar de att de har spelat tillsammans i femtio år. För den breda allmänheten är de nog mest kända för sin 80-talsproduktion tillsammans med synthgurun Greg FitzPatrick som gav oss låtar som "Blinkar blå", "Ifrån", "Stockholmsserenad" och julhiten "Mer jul". Det är också tre av 80-talsalbumen, "Med rymden i blodet" (1982), "Över tid och rum" (1984) och "I nattens lugn" (1986) som ligger till grund för den här jubileumsturnéns setlista. Och som det anstår en sådan turné så ingår naturligtvis FitzPatrick och även deras husljudtekniker och slagverkare Dagge Lundquist i bandet som står på scenen. 

På skiva skapade Adolphson, Falk & Co ett imponerande storslaget sound med mäktiga ljudmattor av synthar som ljudvisualiserade de existensiella texterna som rörde sig från teman här på Jorden och ut i rymden. Hade Adolphson & Falk haft en stor internationell framgåmgsrik karriär bakom sig så hade det varit lätt att föreställa sig denna mäktiga musik sammankopplas med en enorm effektuell visuell scenshow. Men nu befinner vi oss i ett halvfullt konserthus i Örebro och ett scenbygge som i stort sett bara är en TV-skärm som visar bilder som ska matcha låtarna förutom musikerna som står på scenen. Tyvärr så är konserthusets akustisk inte särskilt snäll mot framför allt FitzPatricks synthar och dess effekter. Det storslagna i sånger som "Över tid och rum", "Hav", "Bärande våg" och "1-0-0-1-0" kommer av sig en aning och blir mest en platt och hård ljudbild. Bättre fungerar det i mer akustiskt orienterade nummer som den inledande oerhört gripande "5:e avenyn", "Kände du kylan", "Tensta Torg" och den avslutande "Det går mot kväll". Samtidigt så skapar det lilla formatet den unika möjligheten att få höra Thomas och Anders att på ett ödmjukt och sympatiskt sätt berätta om sin karriär och låtarnas tillkomst.

I den andra avdelningen efter paus så har ljudteknikern lyckats fluffa upp ljudet och klassiker som "Utanför", "Krafter vi aldrig känner", "Stockholmsserenad", "Ljuset på min väg" och "Blinkar blå" får den tyngd och det ödesmättade sound de förtjänar. En Adolphson & Falk-konsert efter 1:a advent utan "Mer jul" låter sig naturligtvis inte göras, så den är det givna första extrnumret. 

Som helhet så föredrar jag nog Adolphson & Falk som "synthduo" på skiva medan det akustiska formatet passar deras liveframträdanden bättre. Ändå så går det inte att komma ifrån att man med denna 50-års jubileumsturné bjuder på nära nog två och en halv timme klassiska låtar i en föreställning som är skön att sjunka in i som ett avbrott i julstressen.