Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

Arkiv

Visar inlägg i kategorin Film

Tillbaka till bloggens startsida

BECK 36 - Den tunna isen (C-More) 2018-02-03

Betyg: 2/5

Stockholmsförorten Mälarhöjden skakas av mordet på en känd ungdomsledare och ishockeytränare. Mannen hade förutom sina ordinarie uppdrag i föreningen även tagit stora sociala initiativ med att välkomna ensamkommande flyktingar till det svenska samhället och lära dem att åka skridskor, något som inte varit uppskattat hos en del andra medborgare i förorten. Så inleds den 36:e Beck-filmen. Som synes så verkar manusförfattarna vilja sätta den gamle poliskommissarien Martin Beck i en nutida, tidstypisk värld med ett försök till ett trovärdigt samtidsscenario. Kriminalassistenten Steinar Hovland (Kristofer Hivju) börjar finna sig tillrätta i polishuset och tenderar för tittarna att efter fem filmer nästan framstå som en inventarie i "Beck"-världen. I denna film får vi dessutom en inblick i Hovlands privatliv som familjefar och äkta man. Ett trevligt initiativ som lättar upp de numera rätt tunna historierna. För ganska tunt är det tyvärr även denna gång. Och Martin Beck själv får numera som sektionschef en nästan undanskymd roll i sin egen serie filmer. Det känns lite märkligt.

"Den tunna isen" är förvisso en hygglig film. Den är helt ok, spännande och engagerande men det finns som i så många av de andra "Beck"-rullarma gjorda de senaste åren några men. Den har i vanlig ordning en hel del klichéer och skildrar en del väl förutsägbara och lite för ytliga händelseförlopp vilket gör att man numera aldrig ens är i närheten av de där spännande topparna som en "Beck"-film kunde skaka om oss med förut.   

BECK 35 - Ditt eget blod (C-More) 2018-01-01

Betyg: 1/5

Med... ingen kvar av Sjöwall-Wahlöös originalkaraktärer inleds den sjätte serien filmer som innehåller fyra nya Beck-rullar. Denna den 35:e filmen sedan 1997 börjar med att en man misshandlas till döds i Mellanöstern samtidigt som en ung kvinna i Stockholm försvinner på väg hem från arbetet. Två händelser som kommer att visa sig ha med varandra att göra. Kriminalassistent Steinar Hovland (Kristofer Hivju) leder sökandet efter kvinnan. Samtidigt tar Säpo hjälp av den nu pensionerade Martin Beck att utreda en misstänkt terrorist då dennes vägar korsat Becks i ett av hans tidigare fall. Man försöker vara aktuell när det gäller ämnesvalet och koncentrerar sig här på terrorism och IS. Peter Haber & Co gör vad de kan för att bära upp en alldeles för tunn story. Det lyckas sällan. Till och med grannen verkar en aning avslagen. Den absolut sämsta filmen i hela Beck-serien.

HASSEL (Kriminalserie) (Viaplay) 2017-10-18

Betyg: - /5

Så har då den nya filmatiseringen av författaren Olov Svedelids karaktär kriminalkommissarie Roland Hassel haft premiär på TV3. Denna gången med Ola Rapace i rollen som den hårdhudade polisen. Mellan 1986-2000 gestaltade Lars-Erik Berenett (1942-2017) Hassel i tio mycket framgångsrika och uppskattade TV-filmer samt en biorulle. Den gången handlade det uteslutande om filmatiseringar på Svedelids böcker. I dessa 10 nya TV-avsnitt har man precis som i fallet med Martin Beck skrivit nya historier kring Roland Hassel och vissa av hans kollegor. 

Samtliga filmer med Berenett i huvudrollen som Roland Hassel och Björn Gedda som hans nära kollega Simon är svensk kriminalfilmshistoria när den är som allra bäst. Dels för att dessa filmer bjuder på skådespelarinsatser av högsta kvalitet rakt igenom och dels för att Svedelids oerhört spännande böcker erbjuder möjligheterna till ett lysande manusunderlag. Något man verkligen tog till vara på. 

Ola Rapace som Roland Hassel, Thomas Laustiola som hans chef Yngve Ruda och Amir Chamdin (som bl a gjort den fina spelfilmen "Cornelis" om Cornelis Vreeswijk) i regissörsstolen borde borga för en viss kvalitet. Men efter att ha sett det första avsnittet vill jag bara skrika NEJ, NEJ, NEEEEEJ, NEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!! Det här är så oerhört, vansinnigt dåligt att det aldrig borde få ha lämnat klipprummet ens en gång. Jag hoppas innerligt att Rapace och Laustiola fick bra betalt och att Chamdin och seriens skapare Henrik Jansson-Schweizer, Morgan Jensen, Björn Paqualin, Charlotte Lesche, Johanna Ginstmark och Oliver Dixon vilar huvudet ordentligt i skämskuddarna under lång tid framöver. Stackars Olov Svedelid lär rotera i sin grav för vad de gjort hans karaktär till och själv orkar jag inte se eländet mer. Den som vill se Roland Hassel rekommenderas att gå till SVT:s Öppet Arkiv där samtliga originalfilmer för TV finns upplagda. Bättre med en god repris en ny smörja.

FARANG (dramathrillerserie) (C-More) 2017-03-09

Betyg: 2/5

Hela serien bygger på en rätt tunn story som uppvägs genom idoga försök att göra en snygg produktion. Detta misslyckas dock ganska grovt. Den magra historien förblir mager och rörig de flashiga filmvinklarna till trots. De stora namnen Ola Rapace, Gerhard Hoberstorfer och Ralph Carlsson gör vad de kan, men det märks alltför tydligt att detta nog är ett s k "brö
djobb" som Kjell Bergqvist brukar beskriva det, där man bara hänger av sig sina egna kläder och kliver i de kläder som krävs för inspelningen och litar till sin erfarenhet som skådespelare för att göra ett bra jobb utan att lägga ner hela sin själ allt för mycket. 

MARIA WERN - SÄSONG 5 (Kriminalserie) (Viaplay) 2016-05-04

Betyg: 2/5

Har under två dagar avverkat de fyra nya filmer om den gotländska kriminalkommissarien Maria Wern som sänts i TV4 under våren och som nu finns att streama på TV4 Play. Polisen Wern gjorde sin debut i bokform i och med författaren Anna Janssons bok "Stum sitter guden" (2000). Där får vi följa Maria Wern som parallellt med sitt polisyrke kämpar med att få det privata livet som ensamstående 
med två barn att fungera. Det har sedan dess blivit totalt sjutton böcker om Wern varav den senaste, "Rädslans fångar", kom tidigare i år. I de tidiga böckerna är hon verksam i den påhittade orten Kronviken, men i de senare böckerna feriearbetar hon på Gotland och flyttar senare dit. Det är också med utgångspunkt från hennes arbete på Gotland som handlingarna sattes när TV4 2008 började göra filmer på några av Janssons böcker. Det blev totalt tio filmade böcker mellan 2008 och 2013 som mestadels höll hög kvalitet. Framför allt för viljan att inte bara frossa i brott utan för att just visa den mer privata sidan av Wern. Maria Wern gestaltades också otroligt bra av den alltid lika excellenta Eva Röse. Överlag så lyfte fina skådespelarinsatser från Allan Svensson, Peter Perski, Ulf Friberg och en hel del stora namn i biroller eventuella svackor i filmerna effektivt. 

Våren 2016, närmare bestämt mellan den 16 mars och 4 maj, lanserade TV4 ytterligare en säsong Maria Wern-deckare med fyra separata historier uppdelade på två avsnitt per historia. Skådespelaruppställningen är i princip densamma men denna gång har man frångått idén med att filma Janssons böcker och använder sig istället av det i deckarfilmvärlden klassiska "Beck-knepet" att "basera filmerna på Anna Janssons karaktärer". Hur mycket Jansson har varit inblandad i detta vet jag inte men historierna är märkbart tunnare. Denna gång känns det som om man spelar in filmen mot klockan och att man bara har film som räcker i 90 minuter. För strax över en timme in i filmerna så är den gemensamma bristen att någon i produktionen verkar ha kommit på att "visst, det är skitkul att spela in deckare men vi kanske måste försöka att få till ett slut nu". Detta resulterar i att slutet ofta blir väldigt rörigt utan någon speciell logik. Historierna färgas inte heller av det finmaskiga hantverk som ofta genomsyrar Anna Janssons böcker och som ändå kom med till viss del i filmerna som byggde på böckerna. Inget ont ska sägas om skådespelarinsatserna. Röse & Co är som alltid mycket bra och gör vad de kan. Men som helhet måste jag nog säga att jag är ganska så rejält besviken på dessa fyra filmer. Som deckarunderhållning en fredagskväll med popcorn, chips och en cola duger det. Men vill man få ut något mer av Maria Werns värld ska man nog satsa på att läsa Anna Janssons böcker i kronologisk ordning.

Äldre inlägg