Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

Visar inlägg i kategorin Musik

Tillbaka till bloggens startsida

ULF LUNDELL: Skisser (Rockhead/Warner Music) 2018-03-30

Betyg: 2/5

I slutet av januari presenterade Ulf Lundell 34 nya alster utlagda på plattformen SoundCloud för gratis lyssning via sin officiella hemsida. Det var det första musikaliska livstecknet med helt nyskrivet material sedan 2013-års album "Trunk". Troligtvis överöstes Lundell med mail från fans som ville ha dessa låtar på CD, för lika snabbt som de lades upp försvann de och det rapporterades att låtarna med kort varsel skulle släppas som en dubbel-CD runt påsk. 

Med tanke på den minimala tiden som löpt mellan skivsläppet och när låtarna presenterades första gången så är skivan mycket snyggt paketerad och formgiven. I albumform så är "Skisser" nerbantad till 27 spår och det som har fått stryka på foten är några alternativa versioner av låtar som fanns i olika tappningar. 27 låtar och drygt två timmar musik är ändå en mastig dos musik som kräver en hög kvalitetströskel i materialet och en hel del variation i arrangemang för att lyssnarintresset ska hålla i sig skivan ut. Nu är Ulf Lundell långt ifrån någon gudabenådad gitarrist och därför blir två timmar med honom ensam på gitarr och munspel väldigt enahanda. Inte en enda gång under de två timmarna växlar han spelsätt. Det hamras på monotont oavbrutet och det krävs att man lyssnar noga för att upptäcka om det finns några potentialer i låtarna med en producent, snygga arrangemang och ett bra band. Tyvärr är det tunnsått när det gäller den biten också. Här finns inga riktigt starka sånger som "Halvvägs till havet" eller "Tre bröder". Sånger som också presenterades akustiskt på sina respektive skivor men som var sådana guldkorn att Lundells krattiga gitarrspel blev en charmig bisak. På "Skisser" är det helt enkelt svårt att hitta hållbara melodier. Istället verkar det som om han bara har gett låtarna några enkla ackordsföljer som endast tjänar som en väg för att föra de långa, dagboksaktiga texterna i mål. Kanske borde han egentligen ha gett ut texterna helt fristående från musiken i en lyrikbok. För med dessa 27 monotona, malande sånger och den ack så snygga men svårlästa bookletdesignen med de blurriga textmassorna från Ulf Lundells Facit-skrivmaskin så blir det tungt att ta in allt han har att säga. 

ROGER KARLSSON: Gubbjävelvärld (Beat Butcher) 2017-12-15

Betyg: 5/5

Roger Karlsson från Tuk Tuk Rally och Inferno är tillbaka med sitt sjunde soloalbum. Redan 90-talsåren med "akustisk folkpunk", som Tuk Tuk Rally gärna kategoriserades under, lyfte fram Karlssons exceptionella melodisinne. På "Gubbjävelvärld" blommar detta verkligen ut. För Roger Karlsson är en melodimakare av Guds nåde. Rent textmässigt placerar han sig utan större åthävor mittemellan Plura Jonsson och Lars Winnerbäck med berättande, vardagsbetraktande texter om stort och smått i livet som får en att stanna upp i livet, lyssna och fundera. 

I "På fabriken" skildrar han stämningsfullt ekot från gårdagens storhetstid, där stämpelklockan och det löpande bandet nu har stannat och där människorna i det lilla samhället minns en tid som aldrig mer kommer tillbaka. En tid innan folkhemmet dog. Många av texterna är en slags uppgörelse med det förflutna samtidigt som de nyktert och klart analyserar den tid vi lever i nu. "Det här är sången om nåt som inte borde va sant / Om fega små troll och en galen tyrann / Om myter och svek" sjunger han i inledande "2017, patriarkernas år". Och det är svårt att inte associera till det bottenlösa hat som frodas i vårt samhälle och galningen som styr landet på andra sidan Atlanten. 

Ändå finns det en glödande optimism i låtarna om att vi måste fixa det här tillsammans. Mot något bättre, ljusare och mänskligare. Och för alla oss som för länge sedan har misströstat att få den där "Vinterland"-plattan med Lundell som tycks ha tappat melodisinnet fullständigt levererar Roger Karlsson en fantastisk, gedigen och ärlig skiva som förtjänar att göra ett stort avtryck i den svenska singer/songwriter-världen. 

NEIL YOUNG + PROMISE OF THE REAL: Paradox (Reprise/Warner) 2018-03-23

Betyg: 3/5 

Youngs flickvän Daryl Hannah har precis knåpat ihop filmen "Paradox" som är en slags västernmusikal och som bl a går att se på Netflix just nu. Neil Young medverkar i filmen som ledare för det band vars äventyr i Vilda Västern filmen kretsar kring. Det är också Neil som har gjort filmmusiken och som nu släpps på skiva. Återigen så arbetar han med bandet Promise Of The Real.

Så som det ofta blir när det handlar om filmmusik så är somligt på denna skiva instrumentala ljudmattor och fragment som är tillkomna för att skapa stämningar i filmen. Ibland med distade Crazy Horse-gitarrer och ibland med stillsamma plockande akustiska gitarrer. Här finns också en hel del låtar där en del är inspelat live och annat i studio. Gamla låtar som "Pocahontas" och "Peace trail" samsas med den tio minuter långa "Cowgirl jam" och den fina Willie Nelson-covern "Angel flying too close to the ground". Allt uppblandat med bluegrass, country och en dos blues gör att det spretar rätt rejält åt alla håll. Utan den gemensamma nämnaren filmen så känns dessa 53 minuter en aning splittrade, vilket gör att "Paradox" nog får betraktas som en trevlig parentes i Neil Youngs skivkatalog där han framför allt själv verkar ha haft väldigt roligt.   

PER GESSLE: Name you beautiful (Elevetor Entertainment) 2018-03-23

Betyg: 4/5

Bara tre månader efter släppet av live-LP:n "En vacker kväll" byter Per Gessle åter kostym och den svenske singer/songwritern tar på sig den engelskspråkiga popkostymen och knåpar ihop en officiell låt till bordtennis-VM i april på beställning, ett VM som dessutom går i Gessles hemstad Halmstad.

Per Gessle är och har alltid varit en melodihantverkare av Guds nåde och i Sverige har han bara en jämlike i Benny Andersson. Även denna gång så skapar han om inte magi så åtminstone en fantastiskt smittande melodi där han låter den moderna popen möta det fina hantverket från 60-talspopen i en välsittande refräng. Kompositören själv och den numera i Gessle-sammanhang närmast veteranstatusmässiga Helena Josefsson delar fint på sången. 

Singelns andra spår är en remix av houseduon Galavant och den känns kanske mer som utfyllnad och ett utslag av Gessles och Galavants experimentlusta. Men det är sånt man kan unna en artist av Gessles klass att få syssla med ibland. 

Som extra grädde på moset för alla samlare så kommer "Name you beautiful" att släppas på sjutums färgad vinyl i 1000 exemplar, där 500 är gula och de resterande är blå. 

 

RITCHIE BLACKMORE´S RAINBOW: Waiting for a sign (Minstrel Hall) 2018-03-09

Betyg: 3/5

I samband med albumsläppet "Memories in rock II" den 6 april som innehåller liveinspelningar från de fyra konserter Rainbow gjorde i Storbritannien förra året så inkluderar man också en helt ny studioinspelad låt som nu också släppts som enskilt singelspår digitalt. "Waiting for a sign" är det första nykomponerade Ritchie Blackmore släppt under namnet Rainbow sedan 1995 års CD "Stranger in us all". Laguppställningen som denna gång kallas Rainbow är förutom Blackmore sångaren Ronnie Romero, trummisen David Keith, basisten Bob Nouveau, den svenske keyboardisten Jens Johansson och Blackmores hustru Candice Night och Lady Lynn bakom körmikrofonerna.

Att trots låtens titel vänta sig något tecken på en nytändning för Blackmore & Co när han återigen plockar upp det gamla säljande bandnamnet trots att inga originalmedlemmar förutom han själv ingår är väl att ta i. "Waiting for a sign" är en hygglig låt som Blackmore slänger ifrån sig lite lojt och halvnonchalant. Ronnie Romero är en ganska anonym sångare jämfört med sin namne Dio. Men då låten inte kräver några större röstresurser så passar den honom ganska bra. Som vardagsrock funkar "Waiting for a sign" men den som väntat sig stordåd av gitarrekvilibristen Ritchie Blackmore lär bli besviken.  

Äldre inlägg