Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

GODLIKE BEAR: Believer (Godlike Bear/Valley Music Dalapop) 2018-06-13

Betyg: 3/5

Godlike Bear är gitarristen Esbjörn Liljas musikaliska projekt efter att han lämnade Örebro-bandet EQV. "Believer" är det andra singelsläppet totalt och första smakprovet från det kommande debutalbumet "Rites of passage". Medvetet eller inte så känns de tongångar man hörde på Liljas EQV-kompositioner igen. Precis som där så tycks George Harrisons 70-talsande sväva över produktionen. Absolut inte som något plagiat utan som en god inspirationskälla. Det är mycket välproducerat och snyggt framfört. Lite synd då att låtmaterialet denna gången är lite anonymt jämfört med förra singeln "After all". Faktum är att jag skulle vilja lägga singelns andra låt "Your song is law", som får det hela att lyfta lite, först för att locka fler lyssnare. För jag ser mycket fram emot Godlike Bears fullängdsalbum. 

Ted - för kärlekens skull (Stella Nova Film) 2018-01-03

Betyg: 4/5

Det är inte lätt att skildra en komplex människas levnadsöde på två timmar. Efter succén med "En man som heter Ove" som tog sig ända till Oscarsgalan gav sig Hannes Holm på att berätta historien om Ted Gärdestads liv. Och resultatet är en mästerlig spelfilm. Berörande, stark och innerlig. 

Ted Gärdestad slog igenom som 16-åring och blev stor idol nästan över en natt. Hans genombrott saknar motstycke i svensk musikhistoria och hela Sverige charmades av hans glädje, energi och talang. Men redan under den första turnén blev det stressande tillståndet att ständigt vara jagad av hysteriska fans för mycket för den grubblande ynglingen vilket utlöste hans första ångestattack. 

Vi får följa bröderna Gärdestad genom 70-, 80- och 90-talen, från de allra första rullbandsinspelningarna i tvättstugan hemma i Sollentuna, via Teds år som folkkär idol och in i det ångestladdade mörker som kom att prägla slutet av hans liv.

Skådespelarinsatserna är enastående bra. Adam Pålsson gör en otroligt lyckad gestaltning av den begåvade idolen liksom den fantastiska Peter Viitanen gör av hans bror Kenneth. Jonas Karlsson gör en oerhört stark Stikkan Anderson och lyfter verkligen fram den gamle Polar-chefens businessådra. Andra små finurligheter är t ex att Povel Ramels dotter Lotta Ramel spelar mamma till sig själv och att Niklas Strömstedt skymtar förbi i rollen som sin pappa, Expressen-chefen Bo Strömstedt. 

Filmen är ett drama och ingen dokumentär men bygger på en rad utvalda händelser ur bröderna Gärdestads liv. Jag gråter i slutscenen när Ted står på Skansens scen osäker och med ångest och sjunger "För kärlekens skull". Då tänker jag på den sommarkväll 1993 då jag själv såg honom på Holmberget i Torshälla i vad som ytligt skulle kunna avfärdas som en katastrofkonsert men som också berättade om vilket ångestfyllt, skört och trasigt intryck han gjorde då. Musiken och bilderna sveper in oss i både glädje och sorg i en välberättad historia värd att älska.  




MAGNUS LINDBERG: Magnus Lindbergs skörd (Playground) 2018-05-18

Betyg: 5/5

Magnus Lindberg tillhör ju de artister som har varit väldigt sparsam med sin skivutgivning och inte talat när han inte har haft något att säga. Å andra sidan är han en av vårt lands allra förnämligaste rockpoeter när han väl låter sin penna glöda och personliga röst ljuda. Den sparsamma produktionen har också gjort att han har varit mycket jämnare i kvalitén till skillnad från t ex sin betydligt mer kommersiellt framgångsrika kollega Ulf Lundell där man får sålla rätt rejält och där det blir allt större glapp mellan guldkornen. 

Nu är Magnus tillbaka med sitt första album med eget material på nio år. Egentligen så har han ju aldrig varit borta. Han har ju hela tiden åkt runt och spelat sina sånger ensam med akustisk gitarr och munspel i självutlämnande, nakna och personliga konserter. Flera av den nya skivans låtar har också funnits en tid på liverepertoaren. 

Men här får vi alltså låtarna arrangerade med fullt band. Som producent finner vi den legendariske Kjell Andersson som också producerade Magnus hyllade LP "Röda läppar" 1981. Och Andersson sätter en stark prägel på plattan. Allt ifrån soundet i produktionen som vårdar Magnus sånger ömt till det otroligt snygga omslaget. Personligen håller jag LP:n "I en hand" som kom året därpå som Magnus allra bästa. Ända tills nu. "Magnus Lindbergs Skörd" innehåller kanske den starkaste samling sånger han någonsin skrivit. Från den makalösa inledande "När sekunder försvinner" via den alldeles hudlösa "Jag vill" till den vackra avslutningen med "Min ängel varje kväll". Däremellan berättar sånger som "Vem?", "Persiennerna är nere", "Längesen längesen" och "Det finns dom som aldrig sett en vän" om en människa som på många sätt levt ett hårt och självförbrännande liv men som nu äntligen verkar ha kommit till ro. Ändå finns alltjämt hans sympatier hos de svaga olycksbarnen i vårt samhälle, människor som han ömt och stöttande skildrar med en djup empati. För det är ju sådan han är Magnus, en människa alldeles för sympatisk för att vara rockstjärna. Ändå är det en stor skam att han inte fått större uppskattning och framgång för den fantastiska låt- och lyrikskatt han gett vårt land. 

MARIE FREDRIKSSON: Sing me a song (Amigo/Cosmos Music) 2018-05-30

Betyg: 4/5

Nyss fyllda sextio så firar Marie Fredriksson med att släppa en ny låt digitalt. Och detta låter som något helt annat än både Fredriksson solo och Roxette. Man kan rent av tro att hon lyssnat på och inspirerats av den sentida jazziga evergreensjungande Bob Dylan. Och det är mycket bra. Plötsligt ser jag världen utanför i svartvitt, regnet slår mot fönstret och gör de lyktstolpsupplysta gatorna blanka. Datorn är plötsligt utbytt mot en vacker, välljudande radiomöbel. Och Marie sjunger bättre än på många år. Musikanterna är oerhört lyhörda för hennes fina frasering. Marie Fredriksson som jazzsångerska - jo, ja tackar ja. Vilken 60-årspresent att bjuda på. Och stort grattis på födelsedagen, Marie. 

ANDERS F RÖNNBLOM BAND: Konsert i Stadsträdgårdens växthus, Örebro 2018-05-10

Betyg: 4/5 

En konsert med Anders F Rönnblom och hans band är alltid en sällsam upplevelse. Ingen kväll är den andra lik trots att setlistan kan vara densamma. Varje kväll som Anders F och hans fyra bandkamrater står på scenen tar man hans fantastiska låtskatt till oanade höjder. Setlistor kan ju vi som är nördar hålla på att älta i evigheter och det är ju ytterst sällan en konsert man går på innehåller den där perfekta låtlistan. Alltid är det någon eller några låtar man saknar eller några man tycker att artisten borde tagit bort till förmån för andra. Anders F Rönnbloms konserter är inga undantag. En helt perfekt lålista låter sig naturligtvis inte göras men de femton låtar Rönnblom valt ut till denna kväll var mycket väl förvaltade 97 minuter. 

Egentligen så innehöll kvällens låtlista inga stora sensationer förutom den inledande pralinen "Delikatesser" i ett läckert akustiskt arrangemang, utan det var mer det faktum att mixen av låtar satt som gjuten. Bandet är snortight men ändå öppet för improvisationer, vilket ofta leder till makalösa musikaliska utflykter som ett finfint jazzjam mellan basisten Björn Aggemyr och trummisen Björn Rothstein i "Tolv tiggare" till exempel. Det är också det som gör att man som publik alltid känner sig speciell och utvald under en kväll med Anders F och hans band. Som en underbart sommarlik vårkväll i Stadsträdgårdens växthus till exempel. 

Äldre inlägg

Nyare inlägg