Om

Den här bloggen kommer uteslutande att handla om fyra av mina största intressen: musik, mat, film och böcker. Jag kommer att "recensera" skivor, konserter, filmer, TV-serier och böcker samt bidra med ett och annat recept från mina stunder vid spisen. Således finkultur för hela slanten. Jag är ingen proffstyckare eller mästerkock utan tycker bara om att skriva och tänkte få utlopp för det här. Kommentera gärna men håll en god ton. Det som läggs in under fliken "Mat" kommer inte att läggas upp i bloggflödet utan hittas bara under den fliken. Om ni undrar över något mer så är det fullt naturligt. Då går det bra att maila och fråga så får vi se om jag kan svara. Mailadress hittar ni under Presentation-fliken. 

Presentation

PER GESSLE: Name you beautiful (Elevetor Entertainment) 2018-03-23

Betyg: 4/5

Bara tre månader efter släppet av live-LP:n "En vacker kväll" byter Per Gessle åter kostym och den svenske singer/songwritern tar på sig den engelskspråkiga popkostymen och knåpar ihop en officiell låt till bordtennis-VM i april på beställning, ett VM som dessutom går i Gessles hemstad Halmstad.

Per Gessle är och har alltid varit en melodihantverkare av Guds nåde och i Sverige har han bara en jämlike i Benny Andersson. Även denna gång så skapar han om inte magi så åtminstone en fantastiskt smittande melodi där han låter den moderna popen möta det fina hantverket från 60-talspopen i en välsittande refräng. Kompositören själv och den numera i Gessle-sammanhang närmast veteranstatusmässiga Helena Josefsson delar fint på sången. 

Singelns andra spår är en remix av houseduon Galavant och den känns kanske mer som utfyllnad och ett utslag av Gessles och Galavants experimentlusta. Men det är sånt man kan unna en artist av Gessles klass att få syssla med ibland. 

Som extra grädde på moset för alla samlare så kommer "Name you beautiful" att släppas på sjutums färgad vinyl i 1000 exemplar, där 500 är gula och de resterande är blå. 

 

RITCHIE BLACKMORE´S RAINBOW: Waiting for a sign (Minstrel Hall) 2018-03-09

Betyg: 3/5

I samband med albumsläppet "Memories in rock II" den 6 april som innehåller liveinspelningar från de fyra konserter Rainbow gjorde i Storbritannien förra året så inkluderar man också en helt ny studioinspelad låt som nu också släppts som enskilt singelspår digitalt. "Waiting for a sign" är det första nykomponerade Ritchie Blackmore släppt under namnet Rainbow sedan 1995 års CD "Stranger in us all". Laguppställningen som denna gång kallas Rainbow är förutom Blackmore sångaren Ronnie Romero, trummisen David Keith, basisten Bob Nouveau, den svenske keyboardisten Jens Johansson och Blackmores hustru Candice Night och Lady Lynn bakom körmikrofonerna.

Att trots låtens titel vänta sig något tecken på en nytändning för Blackmore & Co när han återigen plockar upp det gamla säljande bandnamnet trots att inga originalmedlemmar förutom han själv ingår är väl att ta i. "Waiting for a sign" är en hygglig låt som Blackmore slänger ifrån sig lite lojt och halvnonchalant. Ronnie Romero är en ganska anonym sångare jämfört med sin namne Dio. Men då låten inte kräver några större röstresurser så passar den honom ganska bra. Som vardagsrock funkar "Waiting for a sign" men den som väntat sig stordåd av gitarrekvilibristen Ritchie Blackmore lär bli besviken.  

LAURIE ANDERSON & KRONOS QUARTET: Landfall (Nonesuch) 2018-02-16

Betyg: 4/5

Multiinstrumentalisten Laurie Anderson var en av dem som drabbades när den tropiska cyklonen Sandy i oktober 2012 drog in över nordöstra USA. På sitt nya album "Landfall" berättar hon tillsammans med den amerikanska stråkkvartetten Kronos Quartet om sina upplevelser kring de skräckfyllda och kaotiska dygnen. 

"Landfall" kretsar kring frågor om minnen och drömmar, utplåning och förlust. Den skildrar händelseförloppet kronologiskt från väderprognosen i "CNN predicts a monster storm" via den totala katastrofen i "Our street is a black river" och dess konsekvenser i "Everything is floating". I det polyfona och mångbottnade verket pendlar stämningen mellan upprymdhet och uppgivenhet när hon beskriver den personliga, materiella förlusten parallellt med utdöda djurarter och havererande mjukvaror krossade som av ett Loch Ness-odjur sprunget ur det bibliska havsdjupet. 

"Landfall" är ett slags meditativ mosaik av textfragment och ljudmattor där Andersons elviolin och den akustiska stråkkvartettens musik gör Sandys förödelse vacker i all sin anskrämlighet. Anderson varvar suggestivt prat i spoken word-inslag med stråkar som växlar mellan ett vemodigt och stilla böljande tempo och ett hetsigt skyfall av tonkaskader. Det är oerhört gripande och kraftfullt i all sin skörhet.           

OLLE UNENGE: Pensionerade Hippies och Tatuerade Sexpack (Rymdklang) 2018-03-05

Betyg: 4/5 

Olle Unenge är frontmannen i vårt lands bästa bärare av det irländska folkmusikarvet, Tullamore Brothers. Nu släpper han sitt andra soloalbum med egna låtar på svenska. Jag kände en varm ömhet och sympati för förra plattan "Det kunde förvisso vara värre..." men kunde ändå inte förneka att musiken kändes aningen konturlös jämfört med den klart utmejslade melodiösa musik Tullamore Brothers spelar. Därtill kändes Olles sång på svenska lite väl laidback jämfört med hans utsökta irländska accent. Det gjorde att jag sammantaget hade lite svårt att ta till mig hans vardagsbetraktelser som mestadels formade texterna.

På "Pensionerade Hippies och Tatuerade Sexpack" är texternas teman ungefär desamma. Sympatiska små vardagsbetraktelser som nog de flesta av oss som passerat fyrtio kan känna igen oss i. Men här är låtarna riktigt starka och Olle känns mer bekväm i att sjunga på svenska. Tillsammans med producenterna Fredrik Landh och Clas Olofsson har han skapat ett ljudlandskap som påminner om en korsning av Cornelis Vreeswijks 70-tal och de Daniel Lanois-producerade Dylan-albumen "Oh mercy" och "Time out of mind". 

Allra starkast lyser Karin Wistrand-duetten "Att se dig falla" och "Åter i Marais" som handlar om en pappas längtan efter en dotter som befinner sig i ett terrordrabbat Paris. "Visst var det goda tider och jag ångrar ingenting / Det kunde förvisso varit värre när allt kommer omkring" sjunger han i "Dave Van Ronk" och jag tänker att Olle Unenge faktiskt har gjort den skiva jag önskat mig från Ulf Lundell med hans kommande släpp "Skisser". För där Lundell fastnar i akustiskt gitarrhamrande i låtar som saknar bärande melodier har Unenge gjort en härligt vital platta fylld av fina melodier och texter som hjälper oss att härda ut i vardagen trots att snötäcket biter sig fast och tandläkarväderhimlen ligger som ett cement över tillvaron.   

BECK 37 - Utan uppsåt (C-More) 2018-03-03

Betyg: 2/5 


Den 37:e Beck-filmen "Utan uppsåt" tar sin början i att en ung flicka kommer hem från skolan och finner sin mamma död. Eftersom det finns spår av strid kommer man snabbt fram till att det inte är en olycka utan ett brott. Dessutom levde kvinnan med skyddad identitet sedan hon blivit misshandlad av sin före detta man som fälldes och hamnade i fängelse. Nu är han frisläppt och har en ny hustru. Han blir den förste huvudmisstänkte. Men misstankarna riktas också mot kvinnans nuvarande pojkvän, en f d alkoholist med både misshandel och rattfylla i brottsregistret. 

I Polishuset blåser förändringens vindar på avdelningen. Martin Beck som numera är rotelchef har anställt Alexandra Beijer (Jennie Silfverhielm) som efterträdare till sin egen gamla tjänst som gruppchef. Det gör Steinar missnöjd eftersom han dels hade sökt jobbet själv och dels har arbetat med Alexandra tidigare. Detta skapar en hel del konflikter mellan dem, inte bara på det privata planet, utan också i arbetet om vilket av spåren man ska lägga tonvikten vid och arbetsmetoderna i utredningen. 

Trots att det är en "Beck"-rulle så känns det denna gång som om man nästan håller på att fasa ut huvudpersonen själv. Martin Beck medverkar endast sporadiskt i egenskap av chef som övervakar gruppens arbete. Det tycker jag är synd eftersom han trots allt är själva kärnan i den värld Maj Sjöwall och Per Wahlöö en gång skapade. Istället tar framför allt Kristofer Hivju och Jennie Silfverhielm för sig rejält och för handlingen framåt i en story som faktiskt denna gång är hyfsat övertygande även om det känns som om man i vanlig ordning inte har haft någon direkt större ambition att skapa en större spänst i hantverket.  

Äldre inlägg

Nyare inlägg